och jag tänker på hur du rodnar
låter din blick som möter min
i ögonvrån falla ner mot marken

lägga dina händer på mina axlar..."

du ger mig
sanningen om hur
vad det är
som fortfarande flammar
inom dig



hur kan en så liten rörelse
innehålla så mycket



du säger

"vad varm du är"

och det är mängden kläder mellan oss
som får dig att häpna


och du smälter in i min famn
somom du hörde hemma där

blickstilla, stum



närmandet
men alltid den oerhörda förvåningen
det aldrig förutsägbara
avsmakandet av varandra



och du smälter in

du tystnar
till
innerligheten


inför något oförglömligt