Såg dig idag
vid de där bänkarna,
som vi satt vid en gång.

Speciellt minns jag då jag
hade gips runt foten,
och du köpte revbenspjäll med memosasallad.

Gillade varken revbenen eller den där konstiga salladen som var gjord på frukter. konstigt nog hette den inte fruktsallad utan memosa.

Men jag gillade att vara med dig.

Några år senare fann jag dig åter vid dessa bänkar.
Denna gången ville jag bara betrakta dig på avstånd
då ditt tillstånd var en skam som jag inte kunde uthärda.

Trots allt ville jag ingenting annat än att krama dig
och ta hem dig.
Ge dig rena kläder och tvätta bort den där
onda fläcken under huden.

Med bittra toner och ett sorgset
leende
höjde du buteljen till skyn
sa skål och förstod min skam...