du kysser mina ärrade knogar, mina knutna nävar

sedan slår du dig själv i ansiktet med dem

vet att du fightas med kärleken
minst lika mycket
som jag gör

-
vi dansar runt fontänen
den som bara sprutar frustration
den som spottar på oss
där vi rör oss omkring
i månskensnatten

en plötslig ylning
människan i dig är borta
och istället:
de väldigt ivriga guldögonen
lyser igenom dimman
och ser igenom mig

visste väl att du skulle komma tillbaka
min canis dirus
med vatten droppandes
från den nu långhåriga pälsen

den här gången är jag inte rädd
för nu är vi bara två varelser
som älskar

inget annat
inget mindre än det

och vår nya melodi
komponerar du ihop:

rytmiska ylningar
tillsammans med gigantiska tassar
som trummar på hustaken

vi dansar
annorlunda nu

djuriskt
aggressivt
blixtsnabbt

hela tiden till vår nya
fontänmusik

som att vattendropparna inte får nudda oss
som att ditt eviga trummande tvingar oss
"rör dig!", morrar du

och du kräver av mig
att sjunga ut

så jag följer melodin
och berättar vackert om oss

om en tid då jag är jägaren
och du tvingas vara bytet
om en tid då jag
klöser sönder dig

men på ett annat språk
så att inte du förstår

för det enda jag egentligen är rädd för
är att du ska inse
att mitt hjärta redan är
och alltid har varit
ditt

och varje refräng
består av att du lär mig yla
så att jag iallafall kan skrämma bort
mina närmsta fiender

romantik resten av natten

mer vild dans
månens fnitter när den hör våra
alldeles för desperata utrop
din päls som sakta torkar

och en melodi som ska komma att sitta kvar i mitt huvud
i hela mitt liv

även om jag glömmer orden
så vet du att jag alltid fortfarande

menar dem