Mina ögon är blanka
av vanmaktens sorg
Den griper tag i mig
skakar mig
och allt jag gjort och sagt
ramlar ut
omkring mig
till allas åsyn
Jag plockar ihop dem igen
sluter dem inom mig
och bär ensam på dem
tills det är dags igen
tills någon kommer igen
och vill vända ut och in på mig
titta och utforska
skinna mig
är jag något att ha
är jag någon att älska
kan jag fortfarande älska själv
eller är
själens hål för stora
är det fallgropar
för dig som tittar in
för dig som utforskar
fallgropar
som du ramlar ned i
och aldrig kan ta dig upp från
inte närmare
än till kanten


Skriven 1980, upphittad för ett par år sedan