Jag sade till dig att du skulle gå,
att jag inte ville att du skulle stanna för min skull,
men allt jag egentligen ville säga var;
stanna, gå inte,
men det gjorde jag aldrig,
så jag fick se dig vända ryggen mot mig och gå,
nej inte gå,
du sprang ifrån mig som om jag var smittsam,
sedan kom du inte tillbaka,
trots att jag väntade,
men jag visste att du inte skulle komma tillbaks,
för jag hörde dina fotsteg sakta försvinna
och lämnade mig kvar gråtandes med din doft mot min kind
och drömmar om en tid som en gång var.