jag läste en poet en gång
allt han skrev lät så verkligt
hans ord dansade balett på skärmen
det kändes som om allt det där
med horan och cigaretterna verkligen hände
sen såg jag honom i stan på busstationen 
han köpte en tidning i kiosken 
och hade en paj och en yoghurt i en påse
han var allt 
hela sin poesi
minus tragedin

efter några år
staden fattade eld och alla kom ut på gatan
någon tog en sprayburk 
och skrev 
"Welcome to Sodom!"
den kvällen

alla kom ut, även poeten var på gatan
såg hur staden brann

han såldes aldrig för stora cash
jobbade som webbdesigner ett tag
sen vet jag inte, vart han gick och vad han gjorde
det blev dock aldrig mera
några dikter på hans blogg

för några år sedan när staden dog
och när Márija begravde den
kom han på begravningen
han hade ingenting

inget från sin poesi
förutom tragedin