om jag hade drömmar kvar hade de varit fyllda med människor jag glömt

dagar av minutiöst planerade meningslösheter

och värme

… tror jag

tankarna faller isär så fort

långsamt i verkligheten men fort när ingenting annat tar upp uppmärksamheten

små retningar i hjärnbarken

elektriska impulser

de skulpterar mitt sinne som om de var gjorda för det

… till en pil pekandes mot sig själv om och om igen

ja, en cirkel… ouroboros…

ormen fanns det väl inte tillräckligt med material till

de gav upp och gjorde en linje… slöhögar…

det känns som om uet borde vara precis som det är och dået lika bortglömt som det är

… framtiden… hmm… då ingenting förändras så kan nog nuet vara framtid och dået bara framtid… fast en glömd framtid som förföll oh förfaller samtidigt som nuet och dess själv…

men jag brukar ha fel…

fan vad tyst det är… inte ens solljuset som sipprar in i glipan mellan fönster och karm märks

men ljus brukar nog inte föra oväsen

ljuset är där… och dagen är här… enigt klockan…

det kunde lika gärna vara natt

eller november

jag fyller trettio i november

varför känner jag mig som en treåring utan mun?

Alla dessa frågor och ingen kunskap av hur man ställer dem?

… eller ens vad man ska ställa dem till?

eller vem… eller ens varför?

Det är ju inte så att frågorna finns där för att bli besvarade…

nej, det vore ju dumt…

det vore ju trevligt om man kunde formulera dem och yttra dem för någon som vill lyssna utan att då besvara dem… bara för att lyssna… utan att kala mig för idiot…

det är helt okej att tycka jag är en idiot… t.o.m. att skriva det… eller skrika det…

… men ibland vill man bara inte höra det…

det känns så onödigt… jag vet ju redan att jag är en idiot… det är liksom ingen nyhet…

… inte för att någon någonsin kallat mig för idiot… vad jag har brytt mig om att bevara i mitt löjligt skakiga minne…

men… tydligen är mitt huvud en tankeläsare som hela tiden säger till mig att någon annan någonstans tycker jag är en idiot…

jag börjar dock misstänka att det där med "någon annan" bara är ett svepskäl för mitt huvud att utnämna mig tll idiot…

och det är väl ok… det kunde vara värre…

det hade kunnat vara ett epitet jag skulle tvingas vara fånigt stolt över och därmed nödgad att bevisa det för allt och alla… nej, idiot passar mig…

lallande idiot hade varit trevligt… men man kan väl inte alltid få vad man vill…

… om man ens verkligen ville någonting…

kanske… ja, jag tror jag ska gå och köpa mig en glass…

Ut mot nya äventyr!

… fan… då måste jag väl klä på mig…

*suck*

/