Den där låten. Den där texten.
Den påminner mig om mig. Om dig.
Om oss. Som inte finns. Inte på riktigt.
Inga känslor har uttalats i ord.
Inget jag älskar dig har lämnat våra läppar.
Inte till varann. Bara kyssar som inte betyder något.
Jag borde inte ens minnas att det har hänt något.
Men det gör jag och det känns.
Jag försöker att intala mig och
låtsas tro att du inte betyder någonting.
Det är bättre än att säga till dig att jag är kär i dig
och få ett slag i ansiktet när du svarar att
okej men jag känner inte samma för dig.
För då skulle jag stå där med gråten i halsen,
sjunka genom marken och må dåligt.
Det är bättre att låtsas att du inte betyder någonting.
Det är bättre att försöka intala mig själv att jag inte är kär.
Att jag inte är kär i dig; Jag är inte kär.