Ett kort besök på Klockargård i Tällbergs sköna land,
mig lärde att det finns ett otal hästar
och alla är olika, vita, gula, blå ibland
i varje vrå det snickras, målas - nästan.

Vår Dalahäst från Nunäsby är bara en av flera,
han blev berömd i USA år trettisex
En tradition från många hundra år tycks nu florera
det skapas hästar, tuppar och intresset vara väcks.

Vid varje årstid och till fest det skapas en ny häst
och varje by av självaktning vibrerar
den hästen skärs utav en lind och av en fura bäst
och målningen naturen själv citerar.

Vad vore Sveriges land utan sin vackra Dalahäst
och utan sina vackra granna kläder
och utan sina vackra sorgsna sånger vid vår fest
den korta sommar som oss alla gläder?