det är ett oändligt hav
och ibland undrar jag om vi är vattnet
eller båten som vaggas på den blanka ytan
och slits mellan höga vågor
om du är en fågel
med mer perspektiv
eller bara en annan synvinkel

vi är nog mer lika än vi förstår
det kanske handlar om att se
från alla håll
ur den där dimensionen
de kallar empati

vi kan nog bli allt
om vi tror på det
vi kan nog tro på allt
om vi litar
så jag litar
på kärlek
på havet
på himlen och fåglarna

om jag försöker
kan jag se dig i solnedgången
i soluppgången, och i träden
och jag ler
för du är alltid här