långt inpå timmarna låg dimman kvar
och löften och svek svävade i luften
medan en konstig känsla leta sig fram

hörde tomheten eka
vilja att få veta vad som höll oss kvar
när allt stormade utanför dess dörr

med hjärtat halvtrasigt och sårbart
ensamheten målade försiktigt fram en bild
av vilsna ögon och förtvilan inpå mörkret

gåtorna är svåra att förstå
där ord efter ord är allt
inget är enkelt nu och då

långt inpå timmarna ligger dimman kvar än
så många ord välter och förstör
medan tomhet gräver allt djupare