Och jag mötte hennes blick och ryckte till inför smärtan i den. Jag såg den djupaste förtvivlan och det svartaste mörkret. Jag såg den plågsammaste fasa och den mest skärande smärta. Och jag såg en sorg bortom all fattningsförmåga.

Så förvandlades hennes drag och ett sällsamt vackert leende som tog andan ur mig infann sig. Ett himmelskt ljus som hade gjort änglarna avundsjuka strålande runt henne. En älsklighet som slog knock out på mig uppfyllde hennes väsen. Och en glädje levde i hennes fridfulla blick.

Och hon såg min förundrade blick och min tysta fråga.

”Jag har älskat”, sa hon.