Redan medlem?
Logga in
Hon och jagHennes ögon är ljusa och en aning glansiga.. det finns något bekant i hennes ansikte. Hon står där och ser på mig, vi känner varandra. Håret är som mitt lite guldblont och halvlångt.. Hon ser på mig med lite sorgsna ögon och försöker le men stannar vid sin allvarliga blick. Det som en gång sprudlade av lycka och energi är dämpat till ett lungt och sansat uttryck.. men mest talar ansiktet om en sorg och en längtan.. Jag vänder mig om och hon försvinner bort lika fort, jag vänder mig tillbaka om för att se henne en gång till och ser att hon tittar efter mig. När jag går närmare ser jag henne tydligare och tydligare.. När jag är så pass nära henne ser jag att hon är min egen spegelbild.. kanske tid att göra något åt det sorgsna uttrycket..
Fri vers
av
Näckrosen
Läst 457 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2010-08-09 22:31
|
Nästa text
Föregående Näckrosen |