flykten tog mig över dig
men fick inte rastlösheten runt mitt bäcken att släppa
en utgrävning som endast
frilade mer av mig själv
solid, men utan guld i ådrorna

nu buktar hålgångarna i mitt inre
som ett bergslandskap framför mina fötter
jag riktar min kompass mot marken
lås in alla stjärnfall

de små stegens tid är här