Den är det liv jag har.
En bur av järn,
med galler som håller mig borta från friheten.

Och den makt som håller gallret har bestämt sig för att fresta mig,
ty min bur hänger över havet.
Det stora, skrämmande öppna havet.
Som jag tidigare undvikit på grund av rädsla,
vill jag nu kasta mig ut i.

*

Jag vaknade en dag
på en kall yta,
med en filt över min bara kropp.
En salt bris strök över mitt hår.
Tystnad.

Horisont överallt.

Jag fick panik, och tog tag i gallren och skakade mig själv galen.
De var orubbliga.
Jag sparkade och slet,
och i all min ilska flyger min filt iväg.

Jag kastade mig desperat efter den,
men fastnade med ena armen ute.
Andfådd kravlar jag till ett hörn i min bur,
och sätter mig med benen tätt intill kroppen,
och gråter.

*

En patetisk liten varelse sitter dag och natt och tänker;
måtte gallren falla en dag.