I hårborsten det fastnar alltfler strån som går i grått
och barnen de är större nu och åren de har gått.
En gång i tiden var hon smal och kroppen mindre tung.
Men gammal är hon knappast, bara härligt mindre ung.
Med rynkinramat leende hon blinkar åt sin vän
och bjuder honom famnen sin, igen, igen, igen.
Och han förstår att buga, när en drottning bjuder till
Hon för och han får följa, för nu vet hon vad hon vill.
I kvinnans andra vår hon går:
en värmevåg,
ett segertåg.
I kvinnans andra vår hon går:
på stormvisit
den kommit dit.
Där är hon inte gammal, bara härligt mindre ung.
Nej, hon är inte gammal, bara härligt mindre ung.