I ett sovrum. Jaris sitter och vakar över sin medvetslöse son. Scenen är tom förutom en säng och en stol.

ESKIL           (Ligger ned och blundar) Jag tror inte det ska kännas såhär.

JARIS            Ska jag ringa? (Reser sig upp och blickar ut mot publiken)

ESKIL           Det känns inte som det brukar.

JARIS            Jag ringer. (Vandrar fram och tillbaka över scenen)

ESKIL           (Sätter sig upp och ser på Jaris) Allt jag tar i faller ur mina händer.

JARIS            Känner du en smärta som strålar ut i armen, Eskil?

ESKIL           Som om mina händer inte kan greppa.

JARIS            Nej, han svarar inte. Jag får ingen kontakt med honom, det är bäst ni kommer.

ESKIL           När jag rör vid min arm känns det som en annan människa rör vid mig. (Lyfter ett ben) Som om delarna inte sitter ihop. Utomkroppsliga känslor tror jag de kallar det.

JARIS            Hjärt- och lungräddning? Jag menar man lärde sig i skolan. Det var länge sedan, jag minns inte.

ESKIL           Som när vinden blåser i ett nyklippt gräs, fast inuti, så kryper det i mina ben.

JARIS            Eskil? Han svarar inte. Pupillerna? Nej han blundar. Är det inte lite respektlöst? Okej. (Öppnar Eskils ögon) Blå, Eskil har blå ögon. Pupillerna? Oförändrade.

ESKIL           Det här känns faktiskt inte bra.
De sprayade ned hela staden. Vilja stod det, på alla husfasader. Alla undrade vem Vilja var.

JARIS            Kan ni inte komma snart?  Det är som att han sover, jag får bara inte kontakt.

ESKIL           Det låg som en tyngd över staden. Alla ville veta vad som menades. Någon måste ju mena någonting med det. Det kanske var ett hot.

JARIS            Nu är de snart här. Du behöver inte vara rädd. Vakna Eskil.

ESKIL           (Eskil sätter sig upp på sängkanten med benen ned. Jaris bortvänd.) De kollade med färghandlaren, Jim, men ingen hade köpt sådan där lila sprayfärg på länge. De åkte omkring i bilar och tvättade bort färgen med högtryckstvätt. Vilja. På kommunhuset stod det. Det kunde ju röra sig om en aktion. Vad var nästa steg? (Eskil lägger sig ned igen)

JARIS            (Tar Eskils livlösa hand) Eskil om du hör mig nu så pressa min hand. Den är så kall. Förlåt, jag sköter det här så dåligt. Vill du ha en kudde? En kudde, Eskil, hör du hur jag låter? (Reser sig upp och vandrar fram och tillbaka vid sängen) Jag skulle inte ha lämnat dig kvar. Vad hände med dig under tiden jag var borta? Du var inte samma när jag kom tillbaka. Du var som ett barn, men du var vuxen, i ögonen.

ESKIL           Nere vid hamnen hade de sprayat på ett av hyreshusen. Fönstren ut mot havet. Till och med på den gamla slottsruinen.

Det känns som om någon stryker sin svala hand över min hud. Det känns som om någon gråter över mitt ansikte. Är jag blöt?

JARIS            (Reser sig upp och torkar kinderna med baksidan av handen) Du ringde samma kväll som jag hade rymt. Jag svarade inte men du sade på telefonsvararen att maten som jag lagat låg kvar i kylen. Att den stod kvar.

ESKIL           (Kliver upp ur sängen och marscherar fram och tillbaka över scenen, Jaris sitter orörlig på stolen) Jag höll andan när jag gick igenom parken. Det började som en rolig lek men det blev som en tvångstanke. Jag hade starkast lungor i hela klassen vid den årliga hälsokontrollen. I parken hade de också sprayat. På rutschkanan. Stora lila bokstäver, Vilja.

JARIS            Du var för liten för att följa med. Om du fick ett sår på handen rev du upp sårskorpan. Du ville att allt skulle vara likadant hela tiden.

ESKIL           (Artikulerande) Repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter.

JARIS            Varför kommer de inte, de sade ju att de skulle komma snart. Hör du mig? (Skakar i Eskil)

ESKIL           Jag tänkte att jag skulle gå till alla ställen de sprayat. Det var någonting med handstilen. De spretiga bokstäverna.

JARIS            Visste att jag inte skulle kunna se dig i ögonen. När de hade sagt det där ordet.

ESKIL           (Börjar skratta hysteriskt och samlar sig sedan. Artikulerande:) Autistisk. (paus) Det känns inte som jag har några fötter. Jag kan inte lyfta armarna. Inte öppna ögonlocken.

JARIS            Jag kom ju tillbaka sen, eller hur? Jag var inte borta länge.

ESKIL           (Med myndig stämma) Begränsningar inom områdena ömsesidig kommunikation, social interaktion och (paus) föreställningsförmåga. (Paus)

 Jag trodde inte det skulle kännas såhär varmt.

JARIS            Det var inte därför jag gick.

ESKIL           Jag förstod inte vad du ville.

JARIS            Alla frågor, vi ville bara ha det som vi alltid hade haft det. De ville att vi skulle svara på en massa frågor.

ESKIL           Det intresserar mig inte.

JARIS            HÖR NI VAD JAG SÄGER, DET ÄR INGET FEL PÅ HONOM.

ESKIL           Det satt en inköpslista på kylskåpet. Allt var så lätt, mycket lättare än jag trodde att det skulle vara.

JARIS            Han har livlig fantasi. Men ljuger gör han inte.

ESKIL           (Nedsättande röst) Umgås. (Börjar skratta)

JARIS            Skulle vara rädda för honom? (med fackmansmässig röst) Vänskapsrelationer karaktäriseras av total lojalitet samt oklanderlig pålitlighet. Han innehar förmåga att lyssna utan att kritisera eller ta saker för givet, samt förmåga att ta hand om de som faller utanför ramen för social utveckling.

ESKIL           Att klara sig utan honom. Lättare, det kändes ungefär likadant som nu.

JARIS            Jag blev rädd. Man har ju hört sådana historier. Att de skulle ta honom ifrån mig.

ESKIL           (Frågande) Ensam? (Konstaterande) Antingen är man väl med någon, eller så är man själv.

JARIS            Det är klart, det var väl inte det mest konstruktiva att göra. Men jag orkade faktiskt inte heller.

ESKIL           När han inte svarade slutade jag ringa. Han skulle inte vara borta särskilt länge.

JARIS            Jag behövde göra något eget.

ESKIL           De ringde på dörren när jag inte kommit till skolan på en vecka. Jag öppnade inte, det var inte till mig.

JARIS            Det var då jag började förstå.

ESKIL           De sade att ingen tog hand om mig.

JARIS            Att han inte behövde mig.

ESKIL           Jag tog hand om mig själv. Jag sade att de skulle gå därifrån.

JARIS            Att allting fortgick utan mig. Han såg ut att må bra.  (Paus)

Som förälder vill man ju kunna bidra med någonting. Jag har inga svar när han frågar saker. Han frågar om så märkliga saker. Jag vet inte vad jag ska svara, vi tänker inte likadant. Jag förstår honom inte.

ESKIL           De pratade som om de kände mig. De kände mig inte. (paus) Jag kände inte dem heller.

JARIS            Jag tänkte att han skulle förstå. Men när jag kom tillbaka.

ESKIL           De lyssnade inte på vad jag sade. Så då sade jag inget mer.

Det finns två sorters människor, de som står ut och de som går därifrån. Jag tänker för mycket på myror. De har system. Ett fungerande samhälle. Jag tänker på Krapotkin för han tänkte också mycket på myror.

JARIS            Han var inte där.

ESKIL           Och jag tänker på om ögonen alltid ser. Om det röda man ser när man blundar är köttet på ögonlockets insida. Och så blir jag trött. För om man ser allting hela tiden. Då får man aldrig vila.

JARIS            Det är ju kallt ute och jackan hängde på kroken. Skorna stod också kvar. Jag tänkte på hans blå ögon. Eskil har blå ögon. Och han var så kall när jag hittade honom. Om armarna. De var alldeles vita, han hade bara en fladdrig vit t-shirt.

ESKIL           Jag blev så trött av att springa. Jag visste att om jag gick tillbaka skulle han vara där. Jag gick till parken för att gå igenom den och hålla andan. Det är en mycket kall vinter. Vintrar som denna kommer sällan, jag tänkte att man inte borde låta den gå obemärkt förbi (börjar skratta)

JARIS            Jag vet ju hur han brukar vara. Jag såg honom på isen. Strumporna låg på marken.

ESKIL           Inte som vintern 1965/1966. Den vintern kallades för vargvinter. Detta är ändock en mycket kall vinter, kallare än det normala jämfört med samma månad tidigare år.

JARIS            Jag såg ju honom.

ESKIL           Det som brukar vara hål är inte hål när det är kallt.

JARIS            Alldeles stilla skulle han promenera över isen. Barfota.

ESKIL           Först gjorde det ont, sen kändes det ingenting alls. 

JARIS            Hans ryggrad syntes genom t-shirten.

ESKIL           Det är så varmt, jag trodde inte att det skulle kännas såhär varmt.

                      (paus)

                      Jag ville bara veta vad de menade med det där. (artikulerande:) V I L J A

                      Jag tänkte att det skulle gå att ta reda på om jag följde alla spåren. Jag tänkte att det kanske var någon som tänkte mycket. Någon som var lika trött som jag. På andra sidan vattnet finns en liten ö. Sista spåret måste finnas där. Jag har sett hur det rör sig där ute. Det är någon som brukar vara där, jag vet inte vem det är. Kanske var det samma. Som skrivit det där. V I L J A. Jag har sett någon i en gul jacka.

JARIS            (Böjer sig ned och viskar i Eskils öra) Jag hör sirenerna nu.

ESKIL           Jag förstod aldrig vad hon ville säga med det. (paus)

                      Det är som att jag hör en röst.

JARIS            De är här nu, det kommer att gå bra.

ESKIL           Att vi skulle vilja någonting?