tanken man får given av ett elakt jävla själv...
tom
någonstans på vägen hit tömdes jag på allt jag hade
eller ja… allt jag trodde jag hade i mig
kanske ingenting försvann
kanske det bara tagit tiden till nu för mig att inse
… att jag bara är ett skal
en vandrande avbild av det som vanligtvis betecknas människa
det ekar i mitt huvud
hallå… allå… llå… å…
men ändå känns det som att det är precis som det ska vara
… allt stämmer liksom… inte ett spår är fel… inte en mutter är malplacerad…
Kan jag möjligtvis ha gröpt ur mig själv och glömt bort att säga någonting till…
… ja, till mig då
det låter som någonting jag skulle kunna göra
Jag är så tom i mig själv att jag känner mig proppfull
det väser liksom i mig
som att luften sipprar ur små, små sprickor
varenda ord är som en nybrygd kopp kaffe
om kaffebönorna vore riktigt jävla hämdlystna
… dumma helhet i bitar
kan jag ge upp snart… vad fan gör jag här…
trött… tom trötthet… tömd…
tom… tom… tom…
långt, långt borta
*poff*
/