Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Om man ändå skulle

En mamma går med sitt barn i handen. En flicka med blonda små flätor. Flickan är så glad, hon fnittrar och håller i sin docka hårt. Mamman är munter. Någonting bekymrar henne, det märks. Jag vill gå fram och fråga hur det är fatt. "Det är ju ingen du känner" tänker ni då säkert. Men än sen då? Hon kanske vill att en främling som jag ska ta kontakt. Precis i denna stund, idag, nu, genast. Visa vänlighet. Att just jag bryr mig. Jag bryr mig om en mamma runt 40 år som jag inte ens känner. Flickan pekar på en lekpark och säger "Snälla mamma?"
Mamman tittar förstummat på parken och säger "Nej inte idag gumman, inte idag"
"Imorgon då? snälla snälla" fortsätter flickan. "Vi får se" säger mamman.
Sedan försvinner de förbi mig.
Och min chans är över.




Fri vers av MaisonDeLaMort
Läst 360 gånger
Publicerad 2010-08-21 22:39



Bookmark and Share


  R.R.R.
Små små tillfällen, som man "kan" ta tillvara på. Oj vad jag missat sådana - och vad det känns när man missar ett tillfälle att försöka hjälpa när man känner att man kan eller bör. Att nåt så oförutsett inträffar, utförs, kan få enorma konsekvenser i alla involverades liv.
2010-08-22
  > Nästa text
< Föregående

MaisonDeLaMort
MaisonDeLaMort