Vems blod är det som rusar i mina ådror? Vem tillhör blodkropparna som pulseras ut ur mitt hjärta till? Vem är det som lånat ut sin kropp till min själ?
Jag vet inte om du gjorde en god gärning som lämnade mig här, på denna plats. Jag vet inte om det är här jag hör hemma, mitt hem är avlägset från den här platsen jag hamnat på.
Men mitt hem är saknat. Jag tror jag var trygg där jag var förut, här är allt så främmande.
Ville du bli av med detta? Var det därför du placerade mig i din kropp, för att du ville känna dig trygg i min värld och lämna mig för att känna din ångest och panik? Jag kan inte tacka dig, även om jag vill tacka för erfarenheterna så kan jag inte tacka dig förens du gett tillbaka min kropp.
Jag börjar känna mig fången nu, fången i en kropp som inte ens är min, jag har inte ens fått välja. Att böna och be kommer inte hjälpa men jag vill gärna veta vad som skulle göra det.






Snälla, ge mig min kropp tillbaka, jag saknar min värld, jag saknar min trygghet.