snön föll oavbrutet lade sig
i tjocka sjok över marken
hålla min hand kunde du men
röken lade sig som ett klibbigt lager färgade allt gult
du sade
inte här
och inte här
utan här
hör du det kan du fatta det
nämnde hennes namn som om
hon vore något särskilt
är jag den personen nu som du
plågar någon med
jag såg ut igenom ett fönster in
genom ett annat
små knektar som du
efteråt satte du min hand på ditt hjärta
släpp min hand
gå här ifrån
fäll upp ditt paraply som ett vapen och du
kunde vilja mig så väl nu när
du gjort mig så illa