Genom eldgivning och rök

såg vi, hur vi mejades ner.

En efter en, med vi strök!

Hopp gavs oss, icke mer.

Den sista strimman hopp

var på väg att lämna oss,

men icke tänkte vi ge opp

utan strid, utan att slåss.

Och vi visste, vi skulle dö!

Så varför inte, tänkte vi resolut,

möta vårt öde, med ett stolt adieu!

Med bravur mot ett ärorikt slut.

Lät vi så våra stämmor, fyllda av hot,

ljuda över nejden i en sista sång.

Och sedan sprungo vi rakt mot

vår egen undergång.