skriver en bok med lånade ord
i vilken skapelsen är skaparen själv
du var aldrig min
men är för alltid ett med mig
när vi flyger över landskap
som kanske inte har någon betydelse
men är lika vackra som ett leende av guld
så lär vi oss alkemi
och leker med skatter mer värda än allt som kostar motgång
månen viskar alla världens sanningar
om nätterna
vi drömmer oss in i den kollektiva evigheten
stanna i solens varma kyss
och snöns kalla kristaller
lyft oss upp
låt oss dyka djupt ner