Se hur det brister.
Hur marken sig öppna för det nya.
Hör hur jorden sjunger.
Hur den rör sig stillsamt
för att vagga dig till sömn.

Hör knoppen kvida
innan den slår ut.
Och svalkas utav daggen
när du vaknat.

Känn hur huden brister
när du sticker dig på taggen.
Som suttit på din ros
som nu har slaknat.

Igår en vacker blomma
idag en trött repris
utav forntid utav känslan
utav drömmar.

Men livet det går vidare
den som strävar han är vis
och struntar i att
taggsticken de ömmar.

För rosen blir till mylla
och myllan blir till jord
och ur den växer blommor
blommor blir till ord.

Det är naturens poesi.