Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tomheter


I snön som svävar över marken
sakta singlar ner mot livet
eller döden?
I allt det där vita
tysta
det kanske är där jag bor
I mina såpbubbledrömmar
som spricker om jag kommer för nära.

Bakom en vägg av hårt glas
isolerad med mjukaste bomull
varmt men kallt
ljust men mörkt
och tystnaden skriker i mina öron
när jag pressar näsan mot tomheten

- jag kan nästan
nästan
röra vid dig nu

Ibland är jag så nära att gå
att komma hem
men så gör du en
hastig rörelse
ger mig en
oväntad blick och jag
är tillbaka här i
Tomrummet

- ibland känner jag hur du
går på mitt hjärta,
som en liten fjäril med
kalla fötter.








(ibland blir det lite ensamt här inne)






Fri vers av Veronica.
Läst 320 gånger
Publicerad 2005-11-23 23:55



Bookmark and Share


    Love Johanson
Jag tycker om dina dikter Veronica, en väldig känsla i dem! Inte så konstruktiv kritik kanske men jag ville säga det endå!
2005-11-27
  > Nästa text
< Föregående

Veronica.