Tankar och känslor ..

" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tankar och känslor ..




Får man skratta i kyrkan?

 

När jag kliver över tröskeln till en kyrka
iklär jag mig en allvarsam dräkt
dovheten tynger mina axlar
och andningen sätts på sparlåga
går nästan på tå för att inte synas
eller höras
det är mörkt, tyst och andligt
ändå på nåt sätt, tryggt ..
tills orgelmusiken dånar
ut ur tystnaden
skräms hjärtat i galopp
och när prästens myndiga stämma tar över
är jag totalt tillplattad på min plats
och ångesten kramar om min kropp
istället för att brista ut i ett härligt uppåtskratt




Fri vers av * Ammi *
Läst 578 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2010-09-03 12:32



Bookmark and Share


    Mejja
Kan nog känna igen mig i detta - i de vanliga svenska kyrkan - känns det ofta allvarsamt och tungt.
Men i "min kyrka" känner jag mig fri att vara glad. När jag tung går dit fylls jag där av glädje.
2011-03-01

  Bibbi VIP
Skriver under på Regular här.
2010-09-11

  Regular VIP
hmm..en text som fick mig att tänka till...tror många känner igen sig...vi behöver nog mer skratt i kyrkan tror jag och även om det finns tillfällen när det bör vara allvarligt måste det också finnas tillfällen av skratt i kyrkan...det heter ju evangelium - det glada budskapet :-D
2010-09-05

  walborg
Vilken härlig beskrivning och vilken underbar upplösning!
2010-09-05

  lilla t VIP
Jag är fortfarande med i svenska kyrkan och i alla fall anser jag att man får skratta överallt. Det kan ju uppfattas på fel sätt men en präst sa till mig en gång: skrattet är det som helar mest, själ, sinne och människor emellan. Inte alls dumt sagt om man tänker på saken.

Det märkligaste, är ju att barn inte ses som ett naturligt inslag i kyrkan... men jag tror att det var så förr och kanske i äldre församlingar där stämningen sitter i väggarna.

Skratta på du :)
2010-09-03

  Anya VIP
Hoppas du hittar något kyrkrum där du kan skratta! :o)
2010-09-03

  lycksele
Det korta sanna svaret är ...
NEEEJ!

Du stör ordningen om du ens öppnar munnen och ber om en förklaring på något i predikan. Jag vet. Jag har provat!
Vad som händer om du inte följer snällt den vanda ordningen är att du riskerar att bli utkastad.
Ett par gånger har prästen skickat kyrkvaktmästaren på mej, när jag trott på friheten för en kristen att följa sin inre röst och ifrågasätta det som sker och sägs där framme.

Vänlig hälsning, lycksele,
som inte undrar utan vet vad som gäller i kyrkan
2010-09-03

  Annie b'larsson VIP
Just den känslan har jag också haft (har) när jag går in i en kyrka. Det är meningen att man ska uppleva att man ska "veta sin plats", åtminstone var det så förr. Men jag har börjat få lite nog av det här. Så jag försöker numera göra lite som jag vill. Skrattar när jag vill, gråter när jag vill, svarar prästen ifall han råkar titta på mig när han ställer sina frågor. Det är lustigt att se, framför allt hur andra reagerar; ingen vågar ju säga något i kyrkan. Inte jag heller alla gånger...men ibland så...och mina gråt och mina skratt är mina och med dem gör jag som jag vill. Min gud har humor och ett stort hjärta.
2010-09-03
  > Nästa text
< Föregående

* Ammi *
* Ammi *