jag tänder fullmånen med min sista cigg
och vintergatan ovan mig
med det stjärnfall som lämnar mitt varmrökta bröst

ungdomen var lånad
och ciggen ska pappa få tillbaka
hade hellre lämnat tillbaka mig själv
men det får jag inte

istället andas jag långsamt ut röken
från det slagfält jag älskade
från och med nu är jag bara stål
och natten endast brist på ljus