Jag har gått genom mörka
skogar i ensamhet
Jag har känt en otrolig smärta
Döden knackade på min dörr
steg in olovandes
tog min vän ifrån mig.
Sorgen är svart som en
fågels vingar jag är otröstlig.
Men jag måste endå försöka
att se ljust på allt.
För det är väl så att allt
har en mening? Men jag
frågar mig endå Varför?
Ibland känns det som att
jag inte kan skratta mer...........