Vad är ett mänskoliv?
Jag trodde det var något stort. Någonting stort och meningsfullt.
Jag tyckte mig en gång finna en tillit till livet.

Men som människa står man utlämnad.
Till jorden. Den plats vi fick tilldelad här.

Och så tystnaden.

Jag trodde ju livet var något större.
Men livet blir aldrig mer än en längtan.

Jag ser på människorna. Jag ser deras ryggar krökas. Jag ser hur deras
lemmar blir svaga och spröda.

De längtar efter något - men det avlägsnar sig ständigt mer.
Den ofullbordade tystnaden breder ut sig överallt.
Ensam kvar står människan.
Slutligen ser jag henne famna den öde rymden.

Men livet blir aldrig mer än en längtan.