Sa har ar det, har sitter jag nu och pa 20 minuter skrev jag ner alla latar jag gratit till, skrattat till, dansat, och dromt om att bli storre, till, finnas, bli som alla andra, och hoppats att allt ska losa sig, till, och jag skulle garna saga att jag inte vet, men det gor jag. Det blev nastan 200 latar. Sa jag skalade ner dom till 50, kladde av mig nagra plagg, och det kandes som att klippa naglarna och varfor smartar det alltid mest att klippa av nageln som ar minst, darfor, att nar man klipper lilltanageln sa blir man lilltan och man ser den stora kniven komma och man fragar bara VARFOR, VARFOR, VARFOR, nu, varfor, just idag, men det ar ingen som hor. For det ar aldrig nagon som lyssnar. Och jag skulle garna latsas om att det inte betyder nagonting, men det gor det. For barn i tystnaden skyddar sina bleka, undernarda kroppar, bakom det dom vill, har jag klatt min hud med samma latar om och om igen, och forsokt, spanna mina muskler, bara for att se hur liten jag ar. Blek och undernard, det kanns som historien om mitt liv. Lagt stora stenar framfor spegeln, bara for att veta att jag lever, jag dansar, dom star still, sa ska vi erovra varlden tillsammans med allt som betyder nagonting, och doda mig for att jag vet, for att jag vet, att mitt liv ar inte mer an sa har, 50 latar, betyder ingenting mer, sa doda mig, jag har alltid dromt om att bli dodad i strid:

50. Iggy Pop - Lust for life

Det ar mitt liv, det har min plats, sa akta er. Haha, passa er! Sa har jag statt mitt pa dansgolvet i hundra dagar och strackt ut armarna i protest, som den forvirrade polismannen star mitt i korsningen och leder trafiken ratt, stanna kvar, vanta, for snart kommer orgasmen, den javla smallen, och star vi kvar sen, eller springer vi runt i ring med hoga knan, oppningsscenen i Trainspotting och ett helt liv och ett helt helvete av aska nar dansgolvet brann upp pa forsta laten och DJ\'N I LOVE YOU, bada handerna i midjehojd och hoften i takt med huvudet som dunkar och talar om for alla att halla i for snart kommer den javla smallen som en brand pa Hisingen och jag var inte dar men RIP, jag tanker inte pa er ikvall, for det har ar min plats och brandutgangarna finns i taken sa klattra och spring i ring hoppa sa hogt ni kan och small era raklanga armar i min panna, vi ska dansa i natt och olflaskorna sprutar som Poseidons urin och vanta, vanta, vanta, sa sluter jag ogonen dom sista 10 sekunderna och tanker pa allt jag gjort, som om jag ska do, och borjar nynna LUST FOR LIFE for mig sjalv och lite hogre och lite hogre och ringen blir lite mindre, stegen starkare, tarna vassare, och handerna lite hardare, mitt huvud dunkar i takt med drommarna om Iggy Pop och adrenalinet som aldrig syns gor ogonen blodsprangda och 5, 4, 3, 2, 1, LUST FOR LIFE, och varlden blir aldrig sig lik igen, inte min varld, inte inuti och jag skriker ut orden som ett javla brandlarm och kollar pa alla andra som ocksa dansar och svetten sprutar fran deras pannor som George Foremans panna sprutade mot Muhammad Ali i Zaire 1974, 7:e ronden och folket som aldrig kom darifran star har nu och dansar med mig, som soldater utan hjalmar, slagskampar med for korta armar, for fan, DJ\'n star med en rosa Che Guevara-t-shirt och armarna i skyn och knyter hela ansiktet med allt han har och fraser LUST FOR LIFE med saliv och mina tarar rinner ner for ogonen och blodet sprutar i adrorna och jag lagger armarna over alla som dansar med mig och gar ner i brygga bara for att hoppa upp i spagat och sjunga LUST FOR LIFE med nasborren mot brandutgangen i taket och VI BEHOVER INTE DIG, haha, och alla andra huvuden ar nere pa marken nu, som fiskarna simmar upp och ner vid HAMNKANTEN, jag har alltid dromt om att se hur det ser ut uppifran, sa titta nu, vi ar bara barn, SA DANSA NU, och jag skriker LUST FOR LIFE sa hogt jag kan for allt jag gjort som gatt fel och gangen i parken nar snuten smallde mitt ansikte mot framhuven och javla NASSAR vi behover inte er, och jag ar pa vag ner och vi rusar upp igen som knutna navar och ett boljande hav och happy hour ar slut pa Sticky Fingers och jag var 18 ar nar livet startade pa riktigt och Jens stod i baset och ibland sa jag att jag alskade honom, och vi dansade och sjong LUST FOR LIFE och klottrade in LUST FOR LIFE med tusch langst bak i vagnarna och IGGY POP har aldrig varit coolare. Fuck oss, han ar var i dag. Jag dansade for att bli likadan.

49. Wilco & Billy Bragg - Birds & ships

Jag skulle vilja hora den stamman nu, jag skulle vilja hora den javla stamman nu. Stamman som sjunger att allt ska bli bra igen for vi ar bara sju ar och behover inte ens veta hur man pussas som vuxna barn gor for vi ar bara sju ar, SJU AR, och star pa dina foraldrars veranda i ett sydstatshem och pussar varandra till solnedgangen och jag har avslutat varenda blandband med den har laten, till dom jag tycker om, for att samla drommarna jag bar pa till ett sang och tystnaden efterat, och hand i hand med fingrarna flatade under traden dar korsbaren slar ut forst och backen porlar och \"the birds are singing in your eyes today, sweet flowers blossom when you smile\", och fjarilarna vaknar till liv och vi plockar famnarna fulla med smorblommor och en stor kanna farsk vinbarssaft star pa bordet, redo for oss, och tva glas med sugror och vi pussar varandra i nackarna och fnittrar som bara barn kan och nar saften ar slut har vi lila mustascher under nasorna och lila tungor under lapparna och vi plockar smultron pa grastran och lutar ryggarna mot stammen och raknar alla fjarilar som flyger forbi i manskenet, med fingrar smutsiga av jord och sand och lek och nar fjarilarna somnar pa din hand raknar vi stjarnorna som tindrar mest och jag har svarat JA pa varenda fraga chans-lapp sen dess men, \"my soul is stormy and my heart blows wild\". Jag alskar dig. Jag alskar dig. I LOVE YOU.

48. The Clash - Jimmy Jazz

Langsamt, kommer han in, polisen och Joe Strummer sager bara HE AIN\'T HERE, lika coolt som ingen kan sjunga det och som bara Pete Doherty skulle kunna sjunga idag. Och jag tror Pete Doherty alskar den har laten och det ar sa javla mycket attityd att bara sitta bakatlutad i en soffa och dricka GIN och roka en cigg, nar alla springer forbi utanfor en vidoppen kallarigang och skriker om krig som borjade om igen och The Clash var aldrig politiska, men sokte en frihet dar inte megafoner talade om vad som var ratt och fel och skit i politiken, den malar in oss alla i svart och vitt, sa skit i politiken, och lyssna pa det har.

47. The Moldy Peaches - Who\'s got the crack

Hahaha, jag horde Who\'s the crack hos min kompis kompis lagenhet nar han var inneboende hos nagra javla banktjanstemanforaldrar och vi drack ol fran Statoil 24 och rokte inomhus och sen satte han pa den har laten och jag stallde mig upp och skrek VAD FAN AR DET HAR som ar sa javla ratt och sa javla rakt pa sak och sa javla ratt och i varje vanskapskrets med bandare och randiga trojor efter det fanns det alltid nagon som klagade, nar natten blev sen, over att aldrig Moldy Peaches blev varldens storsta band, nar det var varldens viktigaste for oss, da, da, da, och jag undrade alltid varfor det skulle bli varldens storsta band nar det precis fick plats i kallarlokaler och bara precis fick plats i bandspelare i stan och folket pa stan undrade nog vad som hande med mig.

46. Frank Sinatra - The train

Det finns nagra rader dar, som satter fingret pa allt vad Frank Sinatra ar. Nagra rader som, om, inte Frank Sinatras mjuka, torra, stamma, aldrig hade natt dagens ljus, nagra rader som alltid fangar vardagen, tristessen, och rastlosheten, hos valkammade man som Frank och Humphrey Bogart;

The train is leaving Ellensville
Unless my watch is fast
The kids are comin\' home from school
Must be quarter past

...

All the passengers for Allentown wait closer to the track

...och det kan lika garna vara dom storsta raderna jag last, ever, for den storsta poesin handlar alltid om ingenting, an att fanga det allra minsta, och latsas som att det betyder nagonting och VAD FAN FRANK SINATRA skriver om passagerarna till Allentown, samma SINATRA SOM SKREV om dod och liv pa MY WAY och hela lyriken ar bara ett kvidande, ett tyst stonande, och en stilla blinkning framfor spegeln, av en man som vantat pa tagperronger i hela sitt liv, efter nagon som ska komma och ta honom i hans hand med nyplockade blommor och ibland gar jag till stationen i stan for att se om han fortfarande star dar och ar vi inte alla likadana och dom storsta stjarnorna ar alltid dom vekaste, dom mest sarbara, dom mest manskliga, som Humphrey Bogart satt i Casablanca och grat med whiskeyn i sin hand i vantan pa att Ingrid Bergman skulle komma fran Paris och till och med bad Sam att spela laten en gang till, och PLAY IT AGAIN, SAM for jag ar inte starkare idag. PLAY IT AGAIN, SAM.