just där ni springer
jagad av drömmen
över ert vita papper

stryker över bladen
med unga fingrar
glider genom orden
med er tunga

fastnar ibland
i konsonanters vinklar
skär er på språkets kanter

där kan jag blåsa
milda vokaler
på era sorgsna axlar

dit kan jag föra
min rusiga penna
att skriva bland era strofer

och vill ni uttala
råa stavelser
klingande falska, men sanna

eller kanske hälla
vässade fraser
i mina öppna händer

får ni det
och jag blir

er vid skulderbladen

er när bladen faller

er när orden slocknar