vart jag var på väg
i blommig bomullsklänning
mjukt kring bröst och höfter
satt jag vid stranden i morse
kastrullen sotsvart
kaffet starkt hett
pratade en stund med rådjursflickan
som omsluten av mjuk bomull
spetsade hon öronen
lyssnade till min röst
så många steg har jag tagit åt sidan
länge har jag följt mitt sönderfall
stått med famnen full
av mögligt bomullstyg
och inte visste jag om detta var mitt nionde och sista
eller åttonde
var det visst
och jag har sökt mina likar
denna gång som så ofta förr
men där fanns bara
lerfigurer
oglaserade
jag?
jag är en råtta
en råtta som gnager mig in i mina ben
suger märgen ur mig själv
och jag gråter inte
jag?
jag är stark som satan
personligheten grönskar
böljar som naten fram och åter under ytan
nej, jag är inte fisk
javisstja, jag är ju fisk
och jag gråter inte
lever fredlös
fridlyst
min plats är inte här
inte där
mellan livet och döden
min enda fasta
punkt