Nattfjärilen

Nattfjärilen har sedan länge flytt gryningen som sänker sina strålar över hennes ansikte, ett lätt leende av tomheten som varit under nattens mörker ger styrkan att vakna upp och möta dagen.

Vaknade upp under mörkrets timma och undrade igentligen över vem som var jag, och vem som var hon, berättade hon sin historia, eller förskönades den?

Den sorliga sången hon sjöng, då när hon var naken och rädd, blottade hon någonsin sin själ?

Berättade om alla saknade dagar hon mött? Eller ljög hon om lyckliga nätter och långa dagar!

Precis så som hon brukade göra, då när allt var många färger och regnbågen skymtade precis där regnet föll.

Ärren som hon fått av sanningen men valde att glömma och gömma längst in i sitt hjärta, precis där som slagen är som hårdast, där älskar hon dig.

Du får hennes dag att verka vacker, att den är ljusare än verkligheten, att hon älskar dig och du ger henne dagen, då när dimman lättar och du ger hennes läppar en känsla av lycka, så olika men ändå så lika.

2 själar, sårade men ändå 2, hon möter dig på halva vägen, ta hennes hand låt hon ge dig kärleken som hon hoppas du saknar och som hon behöver för att andas.

Nattfjärilen har sedan länge flytt gryningen som sänker sina strålar över hennes ansikte, ett leende av tomheten som varit under nattens mörker ger styrkan att vakna upp och möta dagen.

Precis som i den sista sången blöder hennes själ, hon törstar efter kärleken som gav henne de djupa ärren, hon försöker skriva sin historia men orden bara blandas av mörker och sorg.

Friheten gav hon bort men vill äga den igen, luften blandas av kärlek och törst, ögonen är mörka, blicken är suddig, hennes händer är sköra av liv.

Vad hade hon gjort som var så hemskt?                              

De ända hon ville vara att älska, älska högre än fågeln på himlen flög, hennes leende är borta, hennes skratt är ett tomt ljud.

Vem såg henne för den hon var, vem älskade henne för att hon var hon?

Frågorna blandas med undran, med liv, med hopp om en ny dag.

Tankar som snabbt springer förbi, kläder som är trasiga, håret som är slitet, hennes hjärtesorg som spelar sin egen musik, hon sträcker på sig, torkar bort tåren som trillat på hennes kind.

Allt för många tårar, allt för många tomma löften, för lite skratt och lyckliga dagar glömmer hon bort, hon vänder sig bort, ser mot himlen och önskar hon var fågeln som flög genom vindar och vatten.

Nattfjärilen har sedan länge flytt gryningen som sänker sina strålar över hennes ansikte, ett leende av tomheten som varit under nattens mörker ger styrkan att vakna upp och möta dagen.

Hon är stark för att möta verkligheten och den nya dagen, hon tvättar bort gårdagens smink och ser dagen ur nya vakna ögon, hon ser livet som tänker ge henne en ny dag.

I går var i går, i dag är en helt ny dag, nya drömmar, nya förhoppningar om allt de som hon ska få..

 Hon går och vänder inte tillbaka, sanden sköljer bort hennes historia och skriver hennes framtid.