Min regnbågsryggrad. Starkare en paletten ni sliter på.
Ni är precis som jag; förälskade i känslan. Klär alla era tillstånd i kött och blod. Precis så som jag. Fastnaglad mot väggen av vokaler, konsonanter och böjningar. Just så.

När solen skiner in igenom mitt fönster, när den lämnar avtryck av värme emot allt den rört. När det sker i tystnad, i fantasifullhet. När vi alla långsamt rör oss emot fönstret. För att få ta del av värmen, få synas av tidsoceanens vackra, genomträngande och ärliga ögon.

Gröna kullar, hårda vindar, solsken och älskande. Vi älskar i motvind för vi förstår hur världen hänger ihop. Inga lösa trådar som vi kan fastna i, som vi kan hänga oss i. Bara egna viljor, järngrepp kring våra hjärtan. Precis så.