Ljudet av mina höga klackar
ekar mellan husen, det är
mörkt, ser ingen annan som
är ute denna kalla kväll

Söker efter ett mål, något
att fästa blicken vid som gör
att stegen känns lite lättare
att gå, bara för ikväll

Den kalla vinden gör att jag
drar jackan hårdare om mig,
önskar att vinden kan blåsa
bort mina sorgsna tankar

Planlöst går jag vidare på
de tomma gatorna, stannar
till när en katt kommer fram
och stryker sig mot mitt ben

Katten försvinner igen och
jag börjar sakta röra på mig,
tänker vidare på saknaden
och längtan efter dig

Men också på alla ord, kärlek
och beröring du gett mig, det
värsta är att jag inte vet när
jag får träffa dig igen

Ekot av klackarna har tystnat,
inser varför när jag ser det
svarta vattnet och hör vågorna
skvalpa in mot strandkanten

Det mörka vattnet känns så
lockande, som om det talar
till mig, viskar mitt namn om
och om igen, tar ett steg framåt

Nu når vattnet nästan mina
skor, klackarna har sjunkit
ner i den kalla våta sanden,
jag tar ett steg ut i vattnet

Tar ytterligare ett och låter
månen fånga mitt ansikte,
blundar och känner hur mina
fötter nästan fryser till is

En annan tanke tar form, om
jag följer vattnets viskningar
får jag aldrig mer se eller
träffa dig, aldrig mer...