När solen skiner är flickan gladare än någonsin;
genom hennes leende kan man skymta en fantastisk lycka,
när hon springer där
i sin rutiga klänning.

Med ett spö i sin hand
och en tiara i sitt hår
skuttar hon omkring i gräset.
Hon leker att hon är en fe.

Hon lever i den värld hon själv har skapat.
Där hon är prinsessan som prinsen rädda skall.

Hennes fantasi är orörd och unik,
och inga fördomar har än hunnit ta sig in.
Där finns det ingenting, som inte finns.

Genom hennes skratt tar vi del av den.
Den är något av det vackraste som finns.



Jag var en gång
henne
vem är jag
idag?