vi samlade snäckskal den där våren
du vet då björkarna speglade sig i ytan
och det salta vattnet smakade smultron

vi var så unga redan då
orädda för världen och vart den skulle föra oss
vi skrattade ofta och levde

men en dag kom kylan in genom dörren
vi skar oss blodiga på de snäckskal vi samlat
och vi frös oss isblå ur det salta vattnet

ur oss växte inte längre liv
det spirade blott av hat
någonting hade hänt på sommaren
och vi var för unga att förstå

att hösten kom