play:

det här är en tisdag utan namn då han
monotont och utan inbördes ordning
viskar namnet på resten av veckodagarna

-


jag har glömt min bokstavskombination på bussätet
skriket
skulle göra ett avtryck i asfalten och
blotta alla mina sinnesstämningar ordnade i alfabetisk ordning
en sådan struktur
helvete
jag tapetserar mina egna lår med saliv och du skulle skratta så att du
satte röken i halsen om du såg mig nu

jag fimpar röda 100’s mot en tegelvägg
aska under naglarna jag vill
känna någonting under huden i tre och en halv minut jag vill inte gå upp till hundrafjorton
jag vill tömma innehållet i en askkopp på tungan och balansera fimparna på mitt gomsegel jag vill svälja jag vet inte vad det ska smaka men jag blundar en stund och låter svart bli vitt

du är så kall, kantig
dina läppar smakar sten eller har jag inte hittat dem
jag antar att jag har några meter till att utforska
grus i munnen och jag letar febrilt efter vad som helst
vertikalt horisontalt diagonalt
vinkelräta steg och kanske bara
digitalt

steg för steg
neråt
för att gå ut
steg för steg
skulle jag kunna dra mig upp
från en stentrappa i invärtes rusningstrafik





jag
drar en tråd ut mitt öga,
allt handlar ju om streck och linor
att springa med huvudet som klistrat mot toalettgolvet
kan inte finna orden
maraton
följ linjen
eller en lämplig metafor för vad jag heter





du säger inferno
jag säger fuck you som i tomato alltså och
inte heller idag vill jag blunda med hjärnan














stop:


allt de frågar besvaras med att jag
stod rakt ut och blödde i crescendo
och visst skaver den väl,
asymmetrin räknad i millimeter.