Det finns ingenting som jag är mera rädd för än att låta denna världens sorl ersätta Guds tankar och vägar.

Det kan låta så fromt och fint det människor säger eller skriver och många faller platt för sådana ord...

men hur ligger det egentligen till?

Svaret på den frågan kan jag bara erhålla då jag uppriktigt, uthålligt och ihärdigt söker Guds ansikte.

Odla därför tystnaden ty i den talar Gud! Då kommer det att visa sig hur mycket högre Guds tankar och vägar är än våra då vi lyssnat till denna världen sorl.

"Herre låt ingenting binda de vingar, vilka Du en gång har givit åt mig! Giv, att jag högt över jorden mig svingar, Lever och sjunger allenast för Dig!"...sjöng jag redan som barn samt:

"Vid Jesu hjärta är min vilostad, Min trygga hamn, där jag kan vara glad. Hur häftigt livets stormar rasa må, Den hamnen är beständigt lugn ändå"

Hur många gånger dessa sånger från barnaåren styrkt mig i livets strid vet jag ej. De är oräkneliga och har nu åter blivit högaktuella.