Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vakuum


Jag börjar bli trött nu
Mina våta kinder har torkat
och tårarna tycks ha sinat för gott

Runt hjärtat har en järnridå byggts upp
I början var det skönt
Nu börjar jag tveka
Sakna mig

Jag har försökt att ta mig in
Försiktigt knackat på
för att till slut skrika och slå

I tysthet

Tomhet

Inte tänka
Inte känna
Inte reagera

Likgiltigheten blev mitt fall
Min önska blev mina kedjor

En längtan av död förbyttes
av en längtan efter

en känsla

Finns jag?




Fri vers av Sländan
Läst 411 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-11-24 23:10



Bookmark and Share


  Rublev
Fångas särskilt av det här stycket:
”Runt hjärtat har en järnridå byggts upp
I början var det skönt
Nu börjar jag tveka
Sakna mig”

Dikten väcker liksom den föregående ”Vi var aldrig menade våra liv” viktiga frågor:
Varför har diktjaget byggt denna starka försvarsmur runt sitt innersta, så ogenomtränglig att hon inte ens når sig själv längre?
Vad fick henne att gå in i denna likgiltighet?

Dikten slutar med en längtan efter att på nytt få känna och reagera... Hoppfullt!
2005-11-25
  > Nästa text
< Föregående

Sländan
Sländan