Stundtals märker jag att jag ständigt, utan att uppmärksamma
för mig i presens och andas i futurum
vart som helst där du är min värld igen
långt in i mina djupaste tankar eller i mina enfaldigaste dagdrömmar
bara du känns i mig, bara du rubbar min existens
för jag saknar dig
och jag ger upp, stoltheten faller fritt, finner inget motstånd starkt nog
kanske är det självbevarelsedriften
förnuftet kapitulerar genom frånvaro av starkare krafter
kanske är det känslans herravälde
just för att jag älskar dig

som i ett sobert delirium