Jag kan ibland förundras av oss människor. Det jag syftar på är vår flockmentalitet kontra det individuella tänket. Vi vill gärna sticka ut. Inte vara en i mängden. Vi vill skina. Se på mig. Det kan vara intressant att med en glass eller kaffe i näven studera människor på något somrigt café någonstans i vimlet. Människor passerar. Lyfter blicken och stressar vidare. Bara en timmes lunch, måste hinna med ditt och datt. Det som möter mig först är ytan. Den yttre fasaden. Om det gick att spegla människorna inre med en blick skulle jag hellre ha gjort det. Det jag slås av är en stram mainstream. En gatans look-a like contest, utan att deltagarna är medvetna om det. Jag ser samma kläder, samma solglasögon och i händerna bärs varor från samma butiker. På tv ser vi samma program och på radion lyssnar vi på samma skval. Vi läser om samma sensationer. Hänger vi inte med i mediebruset, kan vi inte följa med i fikarummets samtal. Flocken ylar mot samma måne.


Vi bär på en längtan att vara unika. Vara den enda. Nå ett säreget självförverkligande. Trots detta så är vi spegelbilder av varandra. Ser jag likadan ut som du så passar jag in. Går jag samma väg som de andra kan det inte bli fel. Köper jag samma hus och bil tillhör jag kollektivet. Flocken slipper vädra blod då.
Men mitt i det individuella sökandet så befinner vi oss mitt i flocken. Vi kan dock välja i vilket sammanhang vi vill tillhöra flocken. Flocken ger oss skydd. Nu jagar vi mot samma villebråd. Kundvagnar dundrar fram som tanks mot de billiga strumporna. Här gäller det att dock att vara först. Lagarbetet är tillfälligt satt ur spel, individen vill vinna. Flocken letar samma byte, strävar mot samma mål men trots detta så vill individen till syvende och sist, ha hela stycket för sig själv.

I lagidrotter framträder flockmentaliteten väldigt tydligt. Laget måste kämpa för en gemensam sak för att lyckas. Här gäller det att dra åt samma håll. Ett lag blir aldrig en solid enhet. Inom ett lag ryms även de som vill synas och höras mest. Spelare med för stora egon vill lysa mer än laget. En gudomlighet i ett par fotbollsskor visar unika sina konster. Laget är ingenting utan den store bolltrollaren. Kommentatorer diskuterar ivrigt om när stjärnspelaren ska plockas in på planen. Då måste det väl ändå ske underverk! När sedan den skarpast lysande stjärnan misslyckas under matchen möts att han av massiv kritik. I den stunden har man glömt av laget. Allt hänger inte på en Rooney eller en Drougba.

Vi stöpts i samma form, gränserna är redan dragna. Samhällets normer präglar oss. Passa in eller så åker du ut. Tjänar du grova pengar och tar din rikedom till ett skatteparadis så sticker det i ögonen på folk och likaså om ditt hem är en parkbänk i en sliten förort. Det gäller att inte flyga för högt eller störta. Mittenfåran är välplöjd.
Dricker upp mitt kaffe. Går hem och slår på tv:n. Sjunker ner i soffan och dras med i bruset. Det blir nog bäst så.