Sedeln jag håller i min hand

skrämmer mig, med sina

hemligheter väl bevarade,

liksom dess historia...

som får mig att bäva.

För många har den kostat

blod, svett och tårar.

Men sedeln tiger och blottar aldrig

allt vad den betytt

av vedermödor, strid... och av svek.

Av blod märkt, är sedeln i min hand.

Och skvallrar förteget om besvikelser,

om förtryckt och kuvad värdighet,

om förtrampad mänsklighet.

Penningen har döda på sitt samvete...

...om nu en skrynklad papperslapp

kan ha något samvete.

Men åtråvärd är den, för många

och många är de, som slitit ihjäl sig

för dess skull.

För att få den, ha den i sin ägo,

om så bara för en kort stund.

För att, genom det värde

den representerar,

få ut en smula glädje i sitt liv.

Jag tänker att den passerat

ett oräkneligt antal händer...

...händer som smutsats, blodats ner

och blodat ner...

på grund av...dess åtråvärdhet.

Men, den har också skänkt presenter

åt glädjestrålande barn.

Betalat gåvor och givit försörjning.

Gett dagligt bröd åt hemmets härd.

Fått unga att skratta och gamla att glädjas.

Sedeln har sörjt för besöket hos läkaren.

Skänkt tillgång till rekommenderad medicinering.

Införskaffat boken som givit kunskap.

Öppnat möjligheter för den fattige

och även klätt ett barns kropp.

Men den har också betalat för illgärningen

och för mordet.

Gjort spriten åtkomlig

och tillika skapat alkoholism.

Givit oss de hemskaste filmer,

betalat narkotikan som förstör liv

och gjort människan våldsam och långfingrad.

Sedeln i min hand har också

för en stund köpt en människas kropp.

Den har köpt mordvapnet och

betalat kistan...

...detta slutgiltiga...