Du står i dörröppningen och tittar snett förbi mig.
Du säger att det är sent och du tar av dig tröjan utan att släppa mig med blicken
Jag hinner inte ens säga emot förens det är försent och du är nära, nära.

Min näsa snuddar nästan din och ett andetag blir till en evighet när det kommer ifrån dig
Och vi är nära, så nära att jag inte kan andas utan att få din luft i mina lungor och dina ögonfransar kittlar mig bara nästan
En evighet till och sedan sakta, sakta snuddar du mina läppar och det är försent för att ångra sig.

Jag är redan fast i dig och det finns ingen annan stans än där du är
Och när du sedan snuddar vid min själ med dina ord dör jag lite inombords,
men på ett sätt jag inte kan förklara

För det finns inga "nej" med dig, inget "aldrig" eller tårar,
det finns bara lycka, en evighet och andetag.