Kallt om mina rötter,
sa femtungan till rosen,
jag måste samla krafter
från själken upp till nosen.

För skall jag åter spira,
min blommans blåa glans,
jag måste hitta platsen
med värme någonstans.

Jaha, så svara rosen
med skrumpna ädelblad,
då får vi söka lyckan
på närmsta bastubad.

Där kanske får vi supen
en gödning då och då,
har vi tur så ses vi
på vårbals sköra tå.

Tack snälla viska tungan
och slokna mer och mer,
jag är ju ganska känslig
för frosten som du ser.

Men jag ska kämpa kraftigt
för att dig återse,
be stilla bön till vädret
och vårens glada fe.






ME/2010