Vi startar livet med projektioner
vi möts av bilder utav vårt själv
Om den som läser och lindring ger oss
vi når ett lugn och vi börjar se:

Var månne finnes det lugna sköna?
Tänk om det finns något Annat där
som hud och öron så varsamt rör vid
ett ljus som lyser och på mig ser?

Tänk om det finns någon annan lik mig
som älskar mig och den kropp som är?

Jag tror jag älskar och jag vill leva
och jag vill veta och vill ha mer.

Men om den mänska som finns där ute
mig ser som monster och mörker blott
hur skall jag då kunna säkert veta
om det inom mig finns något gott?