Om jag fick en chans, att leva om mitt liv
skulle jag aldrig smakat dina tårar
eller skrikit tills rösten brast
att du för mig, var ingenting.
för det var du, det var du som fick min värld att snurra

Minns du också?
När jag var blott fjorton år,
alldeles bräcklig
så arg
sövd av ångestpiller
du skrek, utan ord
jag grät
det fanns ingenting att säga
men jag älskade, mer än allt
när du höll mig hårt

Du höll världen i dina händer
och bar min smärta
endast sexton år
jag värderar det så högt,
om du bara visste
om jag bara visste
hur kan min tunga smaka ett tack?
för de gånger du suttit med mig
på söder psykakut

De gången jag rivit, allt i min väg
klöst mig blodig
de gånger du slagits mot
mina demoner
när dina slet dig itu

de gånger du fattat mina händer
och vrålat vilken idiot jag är
som inte kan kontrollera
smärtan


Vet du att jag är sårad?
för de gånger du svikit,
inte kunnat
finnas där
och bekämpa mina demoner
när du blev sjuk

för sjuk för att orka
nu är det min tur
att slåss mot dina monster
jaga bort dem under din säng
och hålla dig hårt

älskade lilla mamma