en människa med känslor i falsett

gungar på ett bildäck i kraftiga kedjor

(som jättars och punkares smycken)

svävar mellan livet och ensamheten med sina
brottstyckade minoritetstankar ?
och foten skrapar i den matta sanden som bara

glittrar lite lite i månljuset


nikotinister och schackgenier, hör upp!

någon har glömt en tunn, svart halsduk (själ) på klädhängaren



“ska vi måla vårt hus med punkter redan nu?”

i midnatten bakom allt det övriga

mellanting och slängda papperstussar

väntar jag på punkter (varför väntar jag alltid?)

“ska vi byta? min tankeverksamhet mot din halvrökta cigg?”



som skillnaden mellan evigheter



the way she looks at him, the way he looks at her

(men det här handlar inte om två personer)



en lång ung man med glimrande ögon

trasig klyscha:
oh, du sköne, du spelar FALSK musik på mitt hjärtas spända strängar


somliga partiklar har hål i strumporna

han säger
varför tittar du så ledset på mig?
och ansiktsuttryckskommunikation är en svag sida hos mig för
 jag:
jag tror jag älskar dig lite

kan jag få ditt nummer så jag får en avsändare till mina för evigt oskickade sms-utkast?

osymmetriska viljor, röstdissonans
attraktionskrafterna reppelerar (matematisk poesi va?)

vet du, jag vill ha dig intill så mycket att €%&/#"!
Vad spelar roll? Svar: Nej.

du står där och smular men ingen kallar dig kex, buhu buhu
ett mänskligt renoveringsobjekt

med tunna ben och platt mage

ser man snyggare ut i fosterställning