på bänken vid stationen.
klockan ovanför slog tre
natten låg som atmosfärer
kring våra tankar

taxibilar åkte förbi


dagssländorna klippte med vingarna en sista gång
försvann bort över perongen
du viskade liv med krampaktiga andetag
jag såg rosa himlar speglas i asfalten


någon har klottrat sitt namn i betong
någon var olycklig en natt
vi fyllde staden med ljud
de ekade

vi behövde inte säga mer