Det enda jag minns,
kommer tillbaka.
Studsar omkring, speglas, vänds,

samma form.

Alltid samma, trött på att göra det jag alltid gör.

Tappar dagar,
tappar nätter,
tappar tid,

tappar allt.

Friheten försvinner bort,
ungdomen kan inte lagras.
Tar du inte på det,

försvinner det ändå.

Hopplösheten skriker ut sitt namn
i mina öron.
Jag skriker utan röst,
svär utan styrka,

springer utan att röra mig.

Allt jag vill,
allt jag inte minns,
all längtan som finns,

ibland.

Hur.

Gör.

Man.

?

Inte rädd för att kämpa men rädd för
energin som inte finns,

trassliga sladdar. Spy på människan, spyr på oss. Skäms.